Mer om transgender

Nu är vi hemma igen och försöker finna oss tillrätta i uppsatsskrivarlivet igen.

Om ni vill läsa mer om hela grejen med logopeder som inte vill ge behandling till transsexuella och/eller inte tycker att ASHA ska arbeta för att HBTQpersoner ska diskrimineras kan man på in på asha.org och söka på transgender. Då får man upp en massa grejer man kan läsa om frågan.

ASHA har som organisationspolicy att:

A.To actively encourage andsupport all Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender and Queer (LGBTQ) audiologists (AUDs), speech­language pathologists (SLPs), students of the professions and/or related professionals in their endeavors to work and study professionally, openly and without fear of discrimination.

B.To increase sensitivity to and support of LGBTQ issues within audiology, speech­language pathology and related professions, including work environments and relationships.

C.To promote the professional role of audiologists, speech­language pathologists and related professionals in working with people with positive HIV status and patients with AIDS.

D. To provide a professional, political, and/or social platform for LGBTQ issues within the professions and within training programs.

E. To work with other organizations and agencies to achieve the above purposes.

ASHA CODE OF ETHICS

Principle of Ethics I

Individuals shall honor their responsibility to hold paramount the welfare of persons they serve professionally or who are participants in research and scholarly activities, and they shall treat animals involved in research in a humane manner.

Rules of Ethics (Rule C)

Individuals shall not discriminate in the delivery of professional services or the conduct of research and scholarly activities on the basis of race or ethnicity, gender, gender identity/gender expression, age, religion, national origin, sexual orientation, or disability.

Detta fick en logoped att skriva följande:

THE ASHA LEADER, JANUARY 19, 2010
Readers Respond
Conflict With Faith
Those of us who pay dues to ASHA have received our renewal notices. Although I've been an active member since 1978, this, unfortunately, may be my last year.

I appreciate the insert with the dues notice that illustrates in percentages where our membership dollars are spent. I have had increasing concerns regarding the multicultural constituency groups, more specifically, the L'GASP­GLBT Caucus (Lesbian/Gay/Bisexual Audiologists and Speech­Language Pathologists­Gay/Lesbian/Bisexual/Transgender). A percentage of our dues are supporting this group. Article II of its bylaws includes Objective B, which is to increase sensitivity to and support of LGB (lesbian/gay/bisexual) issues within audiology, speech­language pathology, and related professions, including work environments and relationships. Objective III of the same article states the objective of providing a professional, political, and/or social platform for LGB issues within the professions and within training programs.

As a practicing Catholic first and a practicing speech­language pathologist second, it is in direct opposition to my faith to support the "social platform" of those engaged in a homosexual lifestyle and its promotion. Sadly for our profession, its science and integrity have become subordinate in this particular venue to what is now considered politically correct. Professionally, we are morally obliged to treat, to the best of our abilities, people who can benefit from our services despite objecting to their immoral lifestyles. Treatment, however, is not commensurate with support or promotion of that lifestyle. The moral compromise comes about when associated with an organization that does support and promote it...thus, my conflict with ASHA membership renewal.

Mary Estlack Findlay, Ohio

Bloggar på tåget

Nu börjar den här fantastiska resan närma sig sitt slut. Jag (Ida) är på väg till delstaten Maine för att hälsa på en vän i några dagar. I torsdags hade vi vår sista "skoldag" vilket innebar transgender group. Fick chansen att fråga hur det funkar med finansiering av könsbyte här. USA är som ni vet sjukförsäkringarnas land. Dock ingår normalt inte medicinska kostnader för könsbyte i sjukförsäkringar. Man får därför betala allting själv; kirurgi, hormoner, laserhårborttagning, röstbehandling etcetera. Och det är väldigt stora summor det handlar om. Det är i allra högsta grad en klassfråga huruvida man kan genomgå ett könsbyte eller inte i "the land of the free". Bland unga människor utan egna tillgångar och med föräldrar som inte kan eller vill betala är det tyvärr inte ovanligt med prostition för att skaffa pengar till att genomgå byte. Men det har nyligen fastställts att man åtminstone ska få dra av kostnaderna på skatten. 

En annan transgender-fråga som är på tapeten här är att det finns logopedstudenter som vägrar att ge röstbehandling till transsexuella på grund av religiösa orsaker. Med anledning av detta ska därför logopedernas och audiologernas fack/intresseorganisation ASHA ha ett stort möte nästa helg för att ta ställning till om detta är acceptabelt. En av logopederna vi träffat på ute på klinik sitter med i gruppen som skriver yttranden kring detta (hon tycker själv att det är helt uppåt väggarna). Det ska bli spännande att se hur ASHA kommer formulera sig i frågan.

LET'S GO RANGERS!!!

Elias gillar hockey och Fanny gillar Henrik Lundqvist så därför bestämde vi oss för att gå på Rangersmatch. De spelade mot Detroit Red Wings och vann med 2-1 i suddendeath. Det var spännande och väldigt kul!

Ett 1/5-sekundsklipp som fotografen trodde skulle bli ngt längre, men ändå coolt.

Här är det - Madison Square Garden!

Det är stort...

Ännu ett klipp, denna gång med killarna som sopade bort överflödig isspill under små pauser i matchen.

Här är spelarna, och Henrik i mål!

Vi satt ganska långt upp.

NEW YORK CITY THUG LIFE

Stamford Public Schools

Vi har två gånger varit i Stamford som ligger i delstaten Connecticut för att se hur logopeder jobbar med barn med "special needs". I de olika klasserna vi får auskultera på går barn från 6-11, med mycket svåra funktionshinder och barn på 13 år med autismspektrumstörning. Skolorna är finansierade av och drivs av staten Connecticut och är alltså inte privata.

I klassen med de yngre eleverna har de flesta någon form av CP-skada och kommunicerar med hjälp av en dator. Datorn innehåller Pecs-bilder som är ordnade utefter ämne.

Detta är pratdatorn som används av ett av barnen. Datorerna finns på skolan och får lånas av barnen, men om de tar hem dem måste föräldrarna stå för kostnaderna ifall de går sönder. Detta har resulterat i att ett av barnen endast använder den på skolan och alltså inte hemma vilket alltså inskränker hans kommunikation avsevärt då han är hemma.

Så här ser Pecs-symbolerna ut på en av sidorna man kan bläddra fram till. Att bläddra fram och tillbaka i sina olika kategorier tar tid att lära sig. Ingen av barnen använder Blissymboler.

Denna pratmaskin använder barnen innan de får en pratdator. Då man trycker på de olika bilderna finns förinspelade meddelande som då läses upp.

Denna bok används för att lära sig de olika sidorna i sin dator. Det finns lite olika böcker som alla tar upp varsin sida i datorn.

En annan bok. 

Och en tredje. Tyvärr är fotografen inget geni vilket gör att det blänker i dem och att de är på fel håll... Jag hoppas ändå att ni ska få ett smakprov på hur det kan se ut.

Logopederna i USA är galna i belöningssystem och delar ut "stickers" för glatta livet då barnen utfört en uppgift korrekt.

Det är nåt visst med att sitta på piren vid East River...

...och se solen gå ner bakom Manhattans skyline.

FEGS Daglig Verksamhet för vuxna

Förra veckan gjorde vi besök på ett ställe som heter FEGS, vilket är en jättestor organisation som gar center på Manhattan, Brooklyn, Bronx och Queens. Verksamheten vi tittade på var motsvarande Daglig Verksamhet (det som tidigare kallades dagcenter) men de sysslar även med rehabilitering, missbrukarvård, socialbidrag med mera.

Deltagarna är framförallt vuxna med utvecklingsstörning och/eller autismspektrumstörning. De har massa olika aktiviteter där och det jobbar logopeder, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer där och också yrken som dansterapeuter och djurterapeuter (som kommer dit med hundar). Rena drömmen jämfört med Sverige där det i princip bara jobbar arbetsterapeuter och omsorgspedagoger inom Daglig Verksamhet. Det är en dyr verksamhet (200$ per person och dag) och den betalas med offentliga medel om vi förstod det rätt. Alla deltagare har, precis som i Sverige, en individuell aktivitetsplan. Till skillnad från Sverige får de logopedbehandling, såväl individuell som gruppbehandling (i Sverige jobbar vi mest konsultativt mot personal och inte direkt med brukarna). Det sätts upp såväl sessionsmål (ex. brukaren ska klara av att ställa frågor med visst stöd) som långtidsmål (ex. brukaren ska förlänga yttrandelängd och kunna använda strategier när den inte blir förstådd).

De jobbar väldigt mycket med konst och har regelbundna utställningar i sitt galleri:

Det var väldigt fräscha och trevliga lokaler.

I USA får den här målgruppen gå kvar i skolan till de är 21 år (andra ungdomar slutar high school när de är 17 år) och sen kan de få börja i en sån här verksamhet. De som använder AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) med hjälp av en apparat måste lämna tillbaka den till skolan när de slutar. De måste sen skicka in en ny ansökan till något som heter Medicare. De måste då testas om för att få en ny förskrivning av AKK-hjälpmedel. Frustrerande. Överlag är de verksamheter vi tittat på väldigt dåliga på AKK. TAKK används som vi nämnt tidigare i princip aldrig och logopeden vi pratade med kände knappt till Bliss. Om hon använder GAKK blir det boardmaker-bilder eller foton (!). Eftersom vi är skolade av Boel Heister-Trygg lät det här såklart alldeles uppåt väggarna. Det är mycket mer fokus på tal(produktion) här än hemma. Till exempel fick vi se en behandlingsession med en kvinna som förutom utvecklingsstörning även har en så pass grav verbal dyspraxi att hon bara kan uttala ett fåtal ord. Hon får talträning men ingen AKK.

Väldigt intressant verksamhet att få se, speciellt för Ida som jobbar inom detta område hemma. Resurserna och möjligheterna till att jobba med deltagarna både individuellt och i grupp och tillsammans med andra yrkesgrupper hade vi gärna tagit med oss hem!

Manhattan

Vi är mest i Brooklyn men rätt ofta tar vi tåget över till Manhattan. Det är lite överväldigande. Men Fanny älskar det.

Don Giovanni på The Metropolitan Opera

Vi har varit slöa på att blogga på sistone. Vi har haft några varma sommardagar och vi har hängt mycket nere vid East River här i Williamsburg. Vi har också varit på studiebesök på ett nytt ställe (vi går ju faktiskt i skola också, även om det kanske inte märks så mycket på bloggen). Det var ett dagcenter för vuxna med framförallt utvecklingsstörning. Mer om detta i ett annat inlägg. Som vanligt har vi hunnit med att äta maaassa god mat (dumplings i Chinatown till exempel) och dricka många goda öl. 

Och igår var vi opera på klassiska The Met. Något som framförallt Fanny och Elias sett fram emot mycket. Det var väldigt fint. 

Innan vi kom fram till operan mellanlandade vi på ett tjusigt ställe på Upper West där ett glas vitt kostade 15,24 dollar och serverades i dricksglas. De hade fina kvistar av vide som dekoration.

                                                   

Plazan utanför Metropolitan. Den lysande texten på trappstegen informerar om vilka uppsättningar som går för tillfället. 

Det vackra operahuset! Lyckan är fullkomlig!!!

Operan har den mest häpnadsväckande vackra belysningen i taket. Det ser ut som himlavalvet självt.

Operahuset består av flera våningar med den berömda mattan, helt inklädd i sammet. Även väggar och ledstänger till trappan var inklädda i detta tyg - härligt!

Taket var förgyllt och bidrog till en härlig atmosfär. Tänk att både Birgit Nilsson och Jussi Björling gjort succé här! 

Vi satt uppe på balkongen och detta är utsikten vi njöt av under pausen.

Länk till sopranen Marina Rebeka från Lettland. Hon spelade Donna Anna och gjorde det helt underbart!

Broadwaymusikal

Självklart ska även en musikal hinnas med då man befinner sig i New York. För att få 50% rabatt på biljetter står man först i kö till biljettboxarna vid Time's Sq. Biljetter till Godspell inhandlades. Ingen av oss visste vad den handlade om, men man googlade och såg att texterna var hämtade från Matteusevangeliet och handlar alltså om Jesus och hans lärljungar.

Den spelas på Broadway-50th St på Circle in the square theatre.

Scenen var liten och rund. Vi bjöds på allt från skönsjungande ballader, stämsång, rock, hip-hop, komik och tragik. Kort och gott allt man kan önska sig en torsdagskväll!

Orkestern var utspridd kring scenen en bit ut i publiken och det kunde se ut så här.

Artisterna var väldigt samspelta och skojiga och vi var nöjda med vår kväll!

230 5th Avenue

Då man är i New York måste man se stan även från ovan. Förutom att åka upp i Top of the Rock kan man även sätta sig på en av stans Sky Bars, där är utsikten fin och drinkarna goda! Medan Elias, Daniel och Ida gick på konsert i Williamsburg åkte Fanny upp i 230 5th Avenue tillsammans med några nyfunna svenska vänner. Tyvärr är man ju ingen fotograf, men jag lovar, utsikten var fantastisk!

SKÅL!!!

Staten Island

Igår tog Fanny, Ida, Elias och Marlin båten till Staten Island. Väl där satt vi mest och jäste i solen. Båten passerar Frihetsgudinnan så vi fick se henne också. På vägen hem tog vi en sväng förbi Financial District med sin Wall Street.