FEGS Daglig Verksamhet för vuxna

Förra veckan gjorde vi besök på ett ställe som heter FEGS, vilket är en jättestor organisation som gar center på Manhattan, Brooklyn, Bronx och Queens. Verksamheten vi tittade på var motsvarande Daglig Verksamhet (det som tidigare kallades dagcenter) men de sysslar även med rehabilitering, missbrukarvård, socialbidrag med mera.

Deltagarna är framförallt vuxna med utvecklingsstörning och/eller autismspektrumstörning. De har massa olika aktiviteter där och det jobbar logopeder, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer där och också yrken som dansterapeuter och djurterapeuter (som kommer dit med hundar). Rena drömmen jämfört med Sverige där det i princip bara jobbar arbetsterapeuter och omsorgspedagoger inom Daglig Verksamhet. Det är en dyr verksamhet (200$ per person och dag) och den betalas med offentliga medel om vi förstod det rätt. Alla deltagare har, precis som i Sverige, en individuell aktivitetsplan. Till skillnad från Sverige får de logopedbehandling, såväl individuell som gruppbehandling (i Sverige jobbar vi mest konsultativt mot personal och inte direkt med brukarna). Det sätts upp såväl sessionsmål (ex. brukaren ska klara av att ställa frågor med visst stöd) som långtidsmål (ex. brukaren ska förlänga yttrandelängd och kunna använda strategier när den inte blir förstådd).

De jobbar väldigt mycket med konst och har regelbundna utställningar i sitt galleri:

Det var väldigt fräscha och trevliga lokaler.

I USA får den här målgruppen gå kvar i skolan till de är 21 år (andra ungdomar slutar high school när de är 17 år) och sen kan de få börja i en sån här verksamhet. De som använder AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) med hjälp av en apparat måste lämna tillbaka den till skolan när de slutar. De måste sen skicka in en ny ansökan till något som heter Medicare. De måste då testas om för att få en ny förskrivning av AKK-hjälpmedel. Frustrerande. Överlag är de verksamheter vi tittat på väldigt dåliga på AKK. TAKK används som vi nämnt tidigare i princip aldrig och logopeden vi pratade med kände knappt till Bliss. Om hon använder GAKK blir det boardmaker-bilder eller foton (!). Eftersom vi är skolade av Boel Heister-Trygg lät det här såklart alldeles uppåt väggarna. Det är mycket mer fokus på tal(produktion) här än hemma. Till exempel fick vi se en behandlingsession med en kvinna som förutom utvecklingsstörning även har en så pass grav verbal dyspraxi att hon bara kan uttala ett fåtal ord. Hon får talträning men ingen AKK.

Väldigt intressant verksamhet att få se, speciellt för Ida som jobbar inom detta område hemma. Resurserna och möjligheterna till att jobba med deltagarna både individuellt och i grupp och tillsammans med andra yrkesgrupper hade vi gärna tagit med oss hem!